Malmö bloggare

ohållbar situation

Leon sover fortfarande hos oss i vår säng. Visst, det är mitt fel för jag började samsova med honom när han var liten bebis för jag ammade honom så mycket. Sen har det liksom fortsatt. Nu är det dock jobbigt. Han har hunnit bli tre år. Han sparkar, slåss och gråter mycket under nätterna. Han väcker mig många gånger per natt och jag får aldrig den sammanhängande sömnen som jag så gärna behöver, Inatt var en sån natt. Han började röra på sig , han la sig vågrätt och sparkade mig i ryggen. Jag förstår om det är varmt och trångt – det tycker nog vi alla.
Jag kunde inte somna för jag fick liksom ingen plats. Till sist så la jag mig med huvudet på andra sidan sängen och efter många om och men kunde jag också sova. Jag vill gärna att han sover i sin säng i sitt rum, men jag kommer aldrig tvinga honom till det. Aldrig att han ska ligga och gråta sig till sömns för han inte får komma in till mamma och pappa. Nej, aldrig.

Han testar våra gränser och han trotsar. Igår kastade han en bil på pappa. Även om pappa sa nej Leon, så fortsatte han att kasta bilen på honom. För ett exempel. Så fort han inte får som han vill lägger han sig ner och börjar skrika och gnälla. Gör man inte som han säger börjar han gnälla och slåss.
Det måste vara en fas av trots från hans sida.
För att inte prata om förskolan. Han vill absoult inte dit på morgonen, han gråter och säger många gånger ”jag vill inte” . Men när jag väl har lämnat honom tar det en stund sen leker han med sina kompisar igen. När jag kommer hem på eftermiddagen och frågar hur det gått får jag till svar att det har gått bra och han har haft det roligt på förskolan.
Jag antar han försöker testa mig – om han kan stanna hemma eller inte.

Det tar så mycket energi att tjafsa med honom varje dag. Pick your fights. Ja det gör jag också. Det hade varit ohållbart att säga till honom varje gång , därför låter jag vissa saker slinka igenom , dock är jag noga med att säga att så får man inte göra Leon.

Ni med barn som är runt tre år gamla, känner ni igen er? Möts ni också av trots varje dag? 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Kirsi

    Jag är en sån som är övertygad om att barn mår bäst av att samsova tills de själva väljer att sova i egen säng. Mina barn är stora nu och har inte sovit hos mig på några år. Men de sov hos mig upp till tonåren. Ju äldre de blev, desto mer oregelbundet blev det att samsova. Jag gjorde ofta som du beskriver, att jag (eller en eller två av barnen) låg med huvudet i fotändan. Jag kommer aldrig att neka mina barn att sova hos mig om de vill eller behöver det. Inte då, inte nu och inte när de är 30.

  2. Amanda

    Nu har jag inte barn men minns när mina småsyskon var i den åldern då var det mycket trots och gnäll så jag tror att det kommer bli bättre. Men förstår att det är jobbigt 🙂

  3. Becka Lindhe

    Men usch, hoppas han kan så småningom sova på sitt rum och i sin säng med tiden & att ni får en sömn som ni behöver! 🙂
    Tyvärr kan jag inte ge några tips då jag inte har några barn ^^

  4. Linda

    treårsåldern brukar vara tuff..fast att ändå sakta vänja honom vid att sova i egen säng är nog bra.. Kanske kan sitta hos honom och läsa saga tills han somnat i sin säng och sedan smyga ut..

  5. Åse

    Våran son är också 3 år och sover med oss. Pgr av så mkt vakna nätter och amning . Vi känner att vi måste börja natta i hans säng snart men de är svårt.

  6. Hannas krypin

    Jag brukar tänka när barnen trotsar som mest att de trotsar de som de känner sig tryggast med. Pojkarna sov hos oss till de var 8 respektive 10. Då gick det inte längre. Jag har tyvärr inga bra tips

  7. Sofie

    Min son är 3 snart 4. Han har sina dagar av trots, allt fler nu än innan men absolut inte varje dag. Och om varje dag så bara något lite. Den oändliga trotsen folk berättar om har jag inte sett…. Än. 🙃 Men till viss del ja 😂❤️

  8. Diana Saelöen

    oj, vilket problem…men han kan ju inte få bestämma, svår avvägning hur man bäst gör, kan han inte få ha en egen säng i ert sovrum så att han liksom vänjer sig vid den men ändå har er närhet? lättare också att lyfta över honom där när han somnat… jag vet inte annars hur man löser det….kanske att somna med honom i hans säng i hans rum? men ni har kanske provat allt det där 🙂

stats